Inte mycket händer här, som den uppmärksamme, erm... uppmärksammat. Anledningen är den enkla att jag inte lyckas bestämma mig för om, var, när och hur jag vill vill webb-logga. Hav tålamod... eller nåt.

.

Såg "Kommissarie Morse" just nu, inspelat från igår kväll. "Räkenskapens dag" hette avsnittet. Jag vet inte ens om avsnittet är relativt nyinspelat, eller en repris, men jag hade inte sett det förut. Hade framför allt ingen aning om att Morse skulle dö i sviterna efter en hjärtattack i det. Hur underligt det än kan låta kändes det väldigt starkt. Men, hur kan han dö? Kommissarie Morse kan ju inte dö så där bara. Vad ska man nu titta på?

Känns det bra, då? Nä, inte odelat. Har nyst och snörvlat i ett par dagar, men känner ingen feber och ingen halsont. Antagligen "bara" den omstartade brittsommaren som skickar runt allergener i luften igen... Ska spreja på i näsan idag och imorgon så får vi se. Värre är kanske att jag känt lite konstiga vibbar i benen. Har jag kanske översträckt mig lite sista tiden med relativt hög snittfart på passen. Trots planen med vila varannan dag? Well, imorgon 12:20 lär jag veta hur det kommer att gå. Då bör jag ha passerat 5 km-skylten sedan en halvminut, minst, och loppet börjar på riktigt med de tre tyngsta kilometerna från loppets lägsta punkt. Dessa tre kilometer är kritiska och psykologiskt tunga, speciellt om det blåser motvind där, vilket det mycket väl kan göra. Efter dem kommer 2 km-autostradan in i mål där man ska kunna stå på ordentligt.

Jag har beslutat mig. Det blir ingen mara i höst. Istället lägger jag in Hellasloppet, Långa Tullinge-Tumbaloppet, Granebergsvarvet och Tömilen i planeringen efter Hässelbyloppet. Hjärnan och hjärtat hade ett långt samtal och hjärtat övertygade hjärnan om att speciellt LTT och Tömilen är så pass trevliga lopp att jag inte vill missa dem. Och Hellasloppet och Granebergsvarvet har jag aldrig sprungit; det ska därför bli trevliga nya bekantskaper.

Är sugen på att hinna med en mara under hösten. Skulle vilja testa något annat än Stockholms odrägligt varma och västerbroiga lopp. Men alternativen avskräcker lite. Kommer inte att ha tid/ork med några utlandsmaror (som väl dessutom är fullbokade nu). Och närmare finns "bara" Växjö och Åland. Ålands starttid är ju helt galen, och Växjö är ju en rejäl bit ifrån. Fördelen med Växjö är att man kan bestämma sig "dagen innan". Får fundera vidare och se om något beslut mognar till. Vintermarathon i Borlänge finns förstås också som ett hett (kallt?) alternativ.

Helnöjd! Sprang och myste - till foten av Aborrbacken. Först då började loppet för mig. Men jag tror inte jag kan göra ett bättre synkat lopp än jag gjorde idag. Jag kände mig verkligen sjukt kanonformig. Tyckte jag sprang och höll igen - till foten av Aborrbacken. Min taktik var att springa mycket defensivt i alla (mer eller mindre rejälare) uppförsbackar (men springa!) - från början, och att utnyttja brantbackar till att sänka pulsen, och skona benen. Sedan hålla bra och jämn fart på mer flackare partier. Enda gångstegen (om några) togs vid vattenhålen, och för en gångs skull drack jag på alla (utom sista). Tiden? Strax under 2:24.

Då är det snart dags att trängas till Lidingön, på Lidingön, och från Lidingön... Och det fullständigt frivilligt. Fast idag är det ju ingen trängselskatt... :-)

Peppar, peppar, men det känns bättre idag. Nästan inget alls i halsen, och bara lite slemmigt i näskomplexet. Benen känns hyfsat utvilade, i bakhuvudet finns vetskap om 3-4 fina långpass senaste 4-5 veckorna och förstås ett par tröskeldrivande tävlingsmilar och kanske framför allt en hyfsad halvmara. Kort sagt: förutsättningarna finns definitivt för en bra insats idag.

På åker de för mig extremt sköna New Balance RC550. Ett par skor som egentligen är gjorda som landsvägsracers, men som fungerar ypperligt i all terräng, utom på tvåskiktslera. Skorna är platta och breda vilket ger mycket god markkänsla för foten och därmed muskelstyrningscentrum i hjärnan. Sulan är ganska flat, men greppet är ändå mycket bra på även blöta stenhällar. Tyvärr har New Balance slutat tillverka dem utan att ens ersätta med något liknande. Tur jag i alla fall köpte två par ifjol...

Imorgon smälls kanonen på Lidingö för alla terränglöpare! Är jag redo? Ja, allt utom halsen verkar vara redo. Inte värre än igår, kanske lite, lite bättre. Men eftersom jag ingen feber har, kan jag (väl?) hålla mig lugn. Bara det inte blir för varmt!

Ursviksfemman avverkades i 4:30-snittempo. Kändes rätt rappt. Fast LL är ju 6,2 ggr längre drygt... Jaja, kej sera sera som man sjunger. Bring on the Aborrback!

I natt vaknade jag av något som hållit sig undan väääldigt länge, nämligen lite halskänning. Inte direkt ont, men lite, lite raspigt sådär. Jag hoppas verkligen att det bara är för att brittsommaren lett diverse grönt att pytsa ut allergener igen... Jag har dragit ner på sprejandet senaste veckan i tron att faran var över, men nu drar jag upp igen. Och hoppas. Lidingöloppet är stundande och snåltarmen vill inte att de dryga anmälningspengarna ska vara kastade från Lidingöbron.

...med lätt skräckblandad förfasning... Vad månde bliva? Tror jag kommer att gå ut löst, för att möjligen öka senare, om allt verkar supergrönt.